Black Pearl - köpvärd eller inte

Därför är Black Pearl fortfarande köpvärd. John Festival (VD) på investerarmötet i Stockholm den 30 november 2010.

Jag vill börja med att gratulera alla slipade investerare som, i vissa fall bland annat tack vare mina skriverier om bolaget med start för cirka tre år sedan, har agerat långsiktigt som aktieägare i BlackPearl Resources (före detta Pearl Exploration) och fått en rejäl avkastning

BlackPearl Resources har helt enkelt haft en makalös utveckling efter att kursen bottnade (till stor del på grund av kursmanipulationen som jag har redogjort för tidigare) på 2,86 SEK. Kursen stängde på 45,70 SEK (Stockholmsbörsen) i fredags med allt vad det innebär. Det är bara en ytterst liten del av världens alla börsnoterade aktier som har överträffat den uppgången i procent.

Många som inte har så jättebra koll på bolaget ställer sig av naturliga skäl frågan om BlackPearls aktiekurs har mer att ge. Mitt svar på den frågan är utan tvivel ja. Uppsidan är nämligen alltjämt mycket stor. Därmed inte sagt att det kommer handla om någon tusenprocentare. Långt ifrån - snarare i bästa fall uppskattningsvis max cirka 200 procent från nuvarande kursnivå.

Här förklarar jag varför - på ett relativt kortfattat och lättläst sätt som är förståeligt för den breda massan - aktien fortfarande är köpvärd.

John Festivals storbygge har haft en enastående fundamental utveckling det senaste året. Jag syftar primärt på den oberoende reservrapporten av konsultbolaget Sproule som sannerligen är trevlig läsning. BlackPearl Resources har i dagsläget 749.000.000 fat i betingade reserver (P50) och beräknas kunna producera minst 80.000 fat per dygn i 25 år från sina tre huvudprojekt (Blackrod, Mooney och Onion Lake).

Investmentbanken Salman Partners bedömer att ovanstående kan ge ett årligt kassaflöde på hela 10,25-13,55 CAD per aktie med den nuvarande oljeprisnivån, vilket får ses som tämligen imponerande och säger en hel del om framtidsmöjligheterna.

Nu handlar det om att göra investeringar och genomföra tester för att överföra så många av dessa fat till P2-reserver, alltså bevisade och sannolika reserver, och det ser mycket ljust ut på den fronten - främst vad beträffar Blackrod. Jag tror dessutom, till skillnad från många andra "tvivlare", att P50-reserverna med stor sannolikhet kommer utökas en hel del i takt med dessa tester och även om det inte blir så har BlackPearl tillgångar som kan överföras till nog många P2-fat för att lyfta kursen till en tresiffrig SEK-nivå på ett fåtal års sikt.

Vidare är produktionsutvecklingen mycket tongivande. Produktionen överstiger i dagsläget 8.000 fat per dygn och väntas uppgå till 11.000-13.000 fat i slutet av året, vilket dessutom förefaller som en mycket konservativ bedömning.

John Festival, Don Cook (CFO) & Co är kända för att ligga lågt och i princip alltid överträffa prognoserna, till skillnad från så många andra i den här branschen. Deras track record är dessutom imponerande, något som succén med BlackRock som Shell köpte upp - som jag har skrivit om tidigare - säger en hel del om.

Jag är ytterst skeptisk till bolag där ledningen har få eller inga aktier överhuvudtaget. Ledningen i BlackPearl Resources sitter på en betydande del av aktierna, vilket är ett stort plus i kanten och ett bevis på hur mycket de tror på verksamheten.

Det faktum att storägaren Lukas Lundin köpte aktier för 20.000.000 CAD i slutet av förra året måste också lyftas fram i sammanhanget. Svensken som äger aktier via en stiftelse fick betala fem CAD per aktie och hade gärna velat köpa mer, men ledningen sa stopp av utspädningsskäl. Man ska ha klart för sig att det visserligen är relativt små pengar för Lukas Lundin, men han är en affärsman ut i fingerspetsarna och satsar inte så mycket cash utan att vara säker på att avkastningen kommer bli mycket god på sikt.

BlackPearl Resources har sedan en lång tid tillbaka haft som policy att vara skuldfria. Det är också ett stort plus. Därmed inte sagt att det enbart är fördelar med den strategin. En skuldsättning kan ju påskynda utvecklingsarbetet, men medför samtidigt en hel del risker i olika avseenden.

Det är oklart hur stor kassan är i dagsläget, bland annat beroende på att det inte har offentliggjorts hur mycket bolaget har fått för noncore-tillgången Salt Lake - men det handlar om minst 100.000.000 CAD. BlackPearl Resources har dessutom fler noncore-fält som ska avyttras framöver och uppskattningsvis (lågt räknat) kommer ge intäkter på minst det som motsvarar hälften av den nuvarande kassan.

John Festival förkunnade - redan i ett tidigt skede av november 2010 - att de vet bolagets rätta värde inom 12-18 månader och kommer ta beslut om hur bolaget ska gå vidare för att få muskler att utveckla sina kärntillgångar. Det kan handla om att ingå partnersskap med någon stor drake, ta in pengar via en private placement och/eller sälja av något av fälten (med allra största sannolikhet Mooney). Ett annat alternativ kan vara att sälja hela verksamheten och BlackPearl Resources strategi är som bekant att avyttra bolaget tids nog. Frågan är alltså inte OM, utan NÄR, och det är oerhört mycket som talar för att BlackPearl Resources inte kommer existera inom 2-3 år.

Det man ska ha klart för sig är att ett uppköp kommer vara mycket fördelaktigt för aktieägarna med en rejäl premie. Intressenter uppges redan finnas och en av fördelarna med BlackPearl Resources är just det faktum att bolaget har en så tydlig exitstrategi med ett klassiskt "allt-är-till-salu-till-rätt-pris"-tänk - helt enligt Lundin-familjens framgångsrika filosofi. Det kan således smälla till precis vilken dag som helst när det gäller ett uppköp.

Det finns emellertid givetvis risker med BlackPearl Resources och alla får - precis som vanligt - ta ansvar för sina investeringar. Den största risken i BlackPearl Resources fall utgörs av ett oljepris som sjunker rejält. Det är inte säkert att oljepriset följer med, åtminstone inte under någon utdragen period, vid en ny finanskris - men en djup lågkonjunktur är tveklöst en extern faktor som man måste beakta i det här sammanhanget.

När det gäller oljan så handlar det ju om en livsviktig råvara för vårt samhälle och det är inte realistiskt att oljepriset dyker under någon längre period med tanke på att utvinningskostnaderna ökar successivt. Det måste helt enkelt vara lönsamt att ta upp oljan och dagens moderna samhälle raseras i princip utan ett nog stort oljeutbud. Vi klarar oss utan många andra råvaror, men oljan är alltså ett av undantagen. Lägg därtill att BlackPearl Resources är en så kallad lågkostnadsproducent och har lägre kostnader än många konkurrenter, vilket leder till att bolaget inte är lika sårbart för en oljeprisdipp.

Ovanstående kan bidra till att utvecklingstakten blir långsammare och exit flyttas fram en tid, men kommer med allra största sannolikhet inte äventyra bolagets existens.

Det kan vara värt att tillägga att det finns fler externa risker, som dock är minimala för många år framöver. Jag syftar bland annat på ett omfattande krig i Nordamerika eller att någon supervulkan i stil med den som finns i Yellowstone får ett utbrott. Långsökt värre med andra ord.

John Wikbergnorrtoppen1@hotmail.com