http://perpenning.blogspot.com
En dos fransos - en lektion i privatekonomi
Jag kan inte hjälpa det, men jag förknippar ofta egenskapen arrogans med fransmän. Orättvist? Säkert så. Jag har träffat fransoser med de bästa egenskaper - men de har dessvärre varit i minoritet.
Efter att ha haft äran att arbeta med franska kollegor några månader är min dom för just dessa personer hård. Översitteri, överlägsenhet och ironi är de enskilda grenar de var bäst på. Jag kliar mig i skallen - är inte stormaktstiderna över för nationer som Frankrike, och för den delen Storbrittanien?
Men jag ska samtidigt vara generöd med mitt medlidande till de stackars fransmännen som enligt en opinionsundersökning ärdeppigast i hela världen. Tidningen La Parisien korar sina landsmän till världsmästare i pessimism, det är också ett rekord, minsann.
I samma världsomspännande undersökning så anser 80 procent av invånarna i Nigeria att det kommer att bli bättre under 2011. I Sverige är resultatet 53 procent. I Frankrike är endast 15 procent optimistiska.
Hur kommer det sig att afghaner och irakier är mer optimistiska än fransmännen? Afghanska järnvägsanställda går inte i pension vid 52 års ålder. Irakier har inte trettiofem timmars arbetsvecka.
De största pessimisterna finns bland de franska ungdomarna. De är dessutom experter på att strejka innan de ens har fått ett första jobb. Drömjobbet är att bli statsanställd för att vara garanterad livstidsanställning och tidig pension. Fransmän vill nämligen att välfärdsstaten ska ta hand om dem.
Nej, stormaktstiden är allt över. Nu är det folk som vietnameserna - ett tidigare franskt kolonialfolk - som ser med tillförsikt på en god ekonomiskt framtid.
Vilka slutsatser ska man dra utifrån sin egen lilla mikroekonomi? Jo, jag tycker själv att:
Efter att ha haft äran att arbeta med franska kollegor några månader är min dom för just dessa personer hård. Översitteri, överlägsenhet och ironi är de enskilda grenar de var bäst på. Jag kliar mig i skallen - är inte stormaktstiderna över för nationer som Frankrike, och för den delen Storbrittanien?
Men jag ska samtidigt vara generöd med mitt medlidande till de stackars fransmännen som enligt en opinionsundersökning ärdeppigast i hela världen. Tidningen La Parisien korar sina landsmän till världsmästare i pessimism, det är också ett rekord, minsann.
I samma världsomspännande undersökning så anser 80 procent av invånarna i Nigeria att det kommer att bli bättre under 2011. I Sverige är resultatet 53 procent. I Frankrike är endast 15 procent optimistiska.
Hur kommer det sig att afghaner och irakier är mer optimistiska än fransmännen? Afghanska järnvägsanställda går inte i pension vid 52 års ålder. Irakier har inte trettiofem timmars arbetsvecka.
De största pessimisterna finns bland de franska ungdomarna. De är dessutom experter på att strejka innan de ens har fått ett första jobb. Drömjobbet är att bli statsanställd för att vara garanterad livstidsanställning och tidig pension. Fransmän vill nämligen att välfärdsstaten ska ta hand om dem.
Nej, stormaktstiden är allt över. Nu är det folk som vietnameserna - ett tidigare franskt kolonialfolk - som ser med tillförsikt på en god ekonomiskt framtid.
Vilka slutsatser ska man dra utifrån sin egen lilla mikroekonomi? Jo, jag tycker själv att:
- sluta med självömkan
- kavla upp ärmarna och gör något åt din situation
- bygg din egen privatekonomi som din trygghet för framtiden
Per skriver många kloka saker. Det här är ett exempel på det. Jag håller med Per, alla som vill förbättra sitt liv, socialt, ekonomiskt eller på annat sätt. Kavla upp ärmarna, hårt jobb är det enda som kan förändra din situation. Förlita dej inte på andra för de kan oftast inte göra så mycket. Ta tag i det du vill förändra och GÖR DET!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar